LTE

4G eller ej

Kallas ofta för "4G" i folkmun men det beror på hur man definierar 4G egentligen. En definition handlar om att hastigheten måste vara 100 Mbit/s minst, men den definitionen gör att LTE egentligen inte uppfyller kravet på att vara ett 4G-system.

En annan definition handlar om den tekniska infrastrukturen. 4G är då det första mobiltelesystemet som är helt och hållet paketorienterat och därmed saknar inbyggda protokoll för samtalstrafik. Med en sådan definition är kanske även vissa installationer som baseras på Evolved Packet Core också i så fall 4G. Backbone i dessa nät bygger på en ren paketorienterad backhaul där det inte ens går att sätta upp kretskoppel.

Telefonsamtal förs i stället över genom att de paketiseras och skickas som VoIP dvs Voice over IP. Det gör att det finns många tänkbara standarder för hur man skall koda talöverföringen och ännu har man inte enats inom LTE-sfären för vad som skall gälla om man vill transportera samtal över LTE-nätet. De flesta operatörer i dag kör alltså ingen voice i sitt LTE-nät alls utan enbart data.

Radiointerface

Det radiointerface som används i LTE kallas för E-UTRA och står för Evolved UMTS Terrestrial Radio Access eller Evovled Universal Terrestrial Radio Access (åtminstone i tidiga utgåvor av 3GPPs arbete om LTE). Denna specifikation ger detaljerad information om hur man modulerar de radiosignaler som LTE använder sig av.

Modulation

Modulationen i LTE är av typen OFDM (Orthogonal Frequency Domain Multiple access) och innebär att man skapar ortogonalitet genom att modulera ett antal FM-carriers med 15 kHz lucka med symboler som är ca 66,8 µs styck. Symboltakten är alltså nära 1/15 kHz och därmed uppstår ortogonaliteten.

Bandbredden som används är olika och konfigurerbar för de flesta radiobasstationer (e-NodeB) och standardiserad till följande:

Resursblock | Carriers

|

|